Den av regeringen beslutade nedskärningen av kompensationen för privat kopiering är ett hårt slag för aktörerna inom den audiovisuella branschen. Halveringen av kompensationsavgiften från 11 miljoner euro till 5,5 miljoner euro innebär till exempel att inkomsterna sjunker för skådespelare, manusförfattare, regissörer och andra som arbetar med filmer och tv-program. Kompensationen för privat kopiering är en ersättning som grundar sig på lag för att varje medborgare får kopiera lagliga verk för eget bruk.
Kopiosto utbetalar kompensation till skapare av tv-program och utövande konstnärer i form av personliga upphovsrättsersättningar. Finansieringen för AVEK, som är en del av Kopiosto, består också till merparten av kompensationer för privat kopiering. Med medel som fåtts från kompensationen stöder AVEK nya dokumentär- och kortfilmer samt mediakonst.
Vi intervjuade tre av våra medlemsorganisationer beträffande nedskärningarnas effekter på den audiovisuella branschen och yrkesutbildade inom den. Vi frågade även hurdan situationen är för den inhemska audiovisuella branschen just nu och hurdan kulturpolitik som bör utövas för att den även i fortsättningen ska vara livskraftig.
Synpunkter gavs av verksamhetsledare för några av våra medlemsorganisationer: Elina Kuusikko från Finlands Skådespelarförbund ry, Outi Mäkinen från Finlands Dramatiker och Manusförfattare rf och Karoliina Huovila från Fackförbundet för teater och media Finland rf, Teme.
Finlands Skådespelarförbund ry, Elina Kuusikko
Hur påverkar nedskärningen av kompensationen de yrkesutövande inom den audiovisuella branschen som ni representerar? Och branschen i stort?
Nedskärningen minskar de upphovsrättsersättningar för privat kopiering som skådespelare och andra upphovspersoner får. Dessutom minskar det antalet kortfilmer finansierade av AVEK och försämrar således skådespelares möjligheter till arbete. Nedskärningen inträffar vid en oerhört svår tidpunkt, då man annars också gör historiskt stora nedskärningar i kulturen och samtidigt även försämrar arbetslöshetsskyddet och den övriga sociala tryggheten.
Hur ser lägesbilden allmänt ut för närvarande inom den audiovisuella branschen?
Situationen för den audiovisuella branschen är i stort sett lamslagen. Det inkommer betydligt färre beställningar än tidigare.
Hurdan kulturpolitik och hurdana kulturpolitiska åtgärder bör vidtas i Finland för att den inhemska audiovisuella branschen ska bevaras livskraftig också i fortsättningen?
Den audiovisuella branschens offentliga finansiering bör höjas till den nordiska nivån och framtiden för dess produktionsincitament ska vara förutsägbar och tillräcklig för nivån. Produktionsincitamentet är en procentuell kompensation för kostnader för produktioner som genomförts i Finland. Med hjälp av det lockas utländska och inhemska produktionsbolag inom den audiovisuella branschen att förverkliga sina produktioner i Finland. Dessutom främjas internationell finansiering av också inhemska projekt. Med anledning av Finlands instabila produktionsincitament har många inhemska produktioner på senaste tiden förverkligats i de baltiska länderna, vilka har lockande produktionsincitament.
Upphovsrättssystemet bör utvecklas så att upphovspersoner inom den audiovisuella branschen också i Finland har en möjlighet att få upphovsrättsersättningar från marknaden och till exempel för internationell spridning av filmer och tv-serier. Nuförtiden tvingas skådespelare och många gånger även manusförfattare och regissörer överlåta alla sina rättigheter mot en engångsersättning för att få jobbet. Även om filmen eller tv-serien blir framgångsrik, får de ingen upphovsrättsersättning för den.
Hos oss är upphovspersoner i ett europeiskt sammanhang i en betydligt sämre förhandlingsställning och den bör stärkas genom lagstiftning. Upphovsrättslagen bör styra mot kollektiva förhandlingar och det allmänna avtalslicenssystemet bör utvecklas. Dessutom bör det säkerställas att upphovspersoner och skådespelare årligen får en utredning, såsom förutsätts i upphovsrättslagen, av användningen av deras verk.
I Europa är Finland ett undantag också med tanke på att upphovspersonerna inte får ersättningar från operatörerna för vidaresändning. Detta försämrar finländska produktioners möjligheter att konkurrera internationellt, eftersom upphovspersoner och produktionsbolag nu saknar en betydande inkomstkälla, som har funnits i redan tiotals år i andra europeiska länder.
Dessutom bör man i Finland å det snaraste implementera den investeringsskyldighet för beställprogramtjänster som tillåts i AVMS-direktivet, så att man inte i också denna fråga ger andra länder ett försprång. Med en investeringsskyldighet skulle man säkerställa att den audiovisuella branschen får en motsvarande möjlighet som övriga Europa. Jag anser att det inte vore mer än rätt att, när finländare månatligen betalar till exempel till Netflix och HBO, borde dessa jättar beställa eller producera program även i Finland eller alternativt betala till en fond, från vilken man finansierar finländska audiovisuella produktioner. Så här gör man till exempel i Danmark.
Finlands Dramatiker och Manusförfattare rf, Outi Mäkinen
Hur påverkar nedskärningen av kompensationen de yrkesutövande inom den audiovisuella branschen som ni representerar? Och branschen i stort?
Den fastställda ersättningsnivån för privat kopiering, 11 miljoner euro sedan 2015, har redan från början varit för låg för att kompensera upphovspersonerna för uteblivna försäljnings- och streamingintäkter med anknytning till deras verk. Den av Luovat ry beställda undersökningen, som utnyttjar Taloustutkimus data, påvisade att skadan som 2023 orsakades rättsinnehavarna även försiktigt uppskattad skulle ha varit 46 miljoner euro.
Den nu aviserade nedskärningen till 5,5 miljoner euro kommer att orsaka dramatiska konsekvenser i framtiden, både i form av förlorade inkomster för enskilda upphovspersoner inom den audiovisuella branschen och i större utsträckning i form av en försämring av den kreativa branschens verksamhetsförmåga.
Hur ser lägesbilden allmänt ut för närvarande inom den audiovisuella branschen?
Upphovspersonernas oro för framtiden och rädslan för att saker och ting ska gå dåligt har ökat. Debatten om behovet att alternativa former av inkomstgenerering har ökat och en del av de manusförfattare som vi representerar har också tillämpat sin egen substanskompetens för annan användning, till exempel genom att erbjuda utbildning inom branschen.
Samtidigt fortsätter det konstnärliga arbetet och upphovspersonernas idéer har inte försvunnit någonstans. Det som behövs nu är inte bara god vilja, utan också en hel del investeringar och djärva initiativ för att säkerställa och utveckla verksamhetsförutsättningarna som helhet.
Hurdan kulturpolitik och hurdana kulturpolitiska åtgärder bör vidtas i Finland för att den inhemska audiovisuella branschen ska bevaras livskraftig också i fortsättningen?
Mängden arbetstillfällen och sysselsättningsmöjligheter inom hela den audiovisuella branschen måste tryggas och ersättningarna som betalas till rättsinnehavarna ska vara lämplig och proportionell. Stödformerna måste utvecklas så att utövande av till exempel manusförfattarens yrke är ekonomiskt möjligt.
Utkastet av den kulturpolitiska redogörelsen påvisar att den viktiga betydelsen av kultur, konst och utövare av dessa har identifierats, men att konkreta gärningar tills vidare inte har understött redogörelsens vision, utan tvärtom. Den grundläggande finansieringen av såväl den audiovisuella branschen som andra kreativa branscher måste säkerställas och den internationella konkurrenskraften tryggas.
Fackförbundet för teater och media Finland rf, Teme, Karoliina Huovila
Hur påverkar nedskärningen av kompensationen de yrkesutövande inom den audiovisuella branschen som ni representerar? Och branschen i stort?
Teme representerar inom den audiovisuella branschen på bred front yrkespersoner inom den kreativa branschen, såsom regissörer, scenografer och videodesigner, filmklippare, makeupdesigner, dansare och dramaturger. Många av oss inom den audiovisuella branschen arbetar som frilansare. Det är vanligt att inkomsterna består av flera bäckar små och att man arbetar inom flera olika sektorer. I kombination med alla andra nedskärningar, kan situationerna vara mycket drastiska ur perspektivet för individen.
Det finns inga arbeten på den audiovisuella sidan och det kan hända att inte ens teatrar kan anställa frilansare. Knapphet förekommer även med anknytning till ansökning av stipendier. När man kombinerar detta med nedskärningarna av också den sociala tryggheten, är helheten ganska skrämmande. Ersättningen för privat kopiering, som utbetalas som direkt ersättning, är en viktig del av inkomsterna, som inom den kreativa branschen bildas av flera olika källor, och givetvis påverkar nedskärningen av den i synnerhet i tider som dessa.
På den audiovisuella sidan innebär nedskärningarna en försämring av utkomsten eller att yrkespersoner inte har något arbete. Många produktioner genomförs inte alls, då det inte finns någon finansiering. Vi är rädda för att arbetslösheten kommer att öka ytterligare.
När det förekommer knapphet och produktionsbolagen förståeligt nog sparar på allt, innebär det tyvärr ofta längre arbetsdagar. Om det inte finns ekonomiska resurser att anställa tillräckligt med folk, blir yrkespersonerna mer flexibla, vilket försämrar deras ork.
Hur ser lägesbilden allmänt ut för närvarande inom den audiovisuella branschen?
När det blir en så svår situation som nu och det inte finns arbeten, går en del upphovspersoner över till andra branscher. Det är klart att möjligheter till sysselsättning eftersöks annorstädes. Många är högutbildade och kreativa, och de kan lätt hitta sysselsättning på andra ställen. Vi är oroliga för att folk inte blir kvar i branschen.
Det har förekommit situationer där det finns förhållandevis mycket arbete och folk har arbetat långa dagar i flera projekt. Dessa upphovspersoner, yrkespersoner och personer inom den kreativa branschen behövs. Kommer vi snart att befinna oss i en situation, där det inte längre finns några upphovspersoner, då vi förhoppningsvis någon gång får finansieringen närmare den erforderliga nivån?
Hurdan kulturpolitik och hurdana kulturpolitiska åtgärder bör vidtas i Finland för att den inhemska audiovisuella branschen ska bevaras livskraftig också i fortsättningen?
Debatten på den senaste tiden har avslöjat att kultur är viktigt för samhällets olika aktörer. Åtminstone i högtidstal anses kultur vara viktigt och dess betydelse identifieras också ut perspektivet för vårt samhälles resiliens. Men hur motsvarar denna syn den praktiska situationen och vart har den tagit vägen i det skede då vi börjar prata om pengar?
Inom branschen finns ett önskemål om att allt detta prat om kulturens betydelse i något skede ska realiseras, så att vi får finansieringen i något bättre skick. Även strukturella förbättringar krävs till exempel inom den sociala tryggheten, eftersom man inom branschen fortfarande befinner sig utanför och mellan strukturerna. Det vore viktigt att kunna se att kulturarbetare har rätt till sin utkomst och en likadan trygghet i arbetslivet som andra.
Upphovsrätten bildar en mycket viktig del av utkomsten för många personer. Man kanske inte inser att upphovsrätten är en del av lönen för det utförda arbetet.
