En upphovsrätt uppstår när ett verk skapas. Upphovsrätten uppstår för den person som skapat ett verk. Upphovspersonens ålder har ingen betydelse, även en minderårig kan vara upphovsperson. För att upphovsrätt ska uppstå krävs ingen registrering av verket eller andra formaliteter. Upphovsrätten förutsätter inte heller utgivning eller offentliggörande av ett verk – även verk som göms undan i skrivbordslådan är skyddade. Även närstående rättigheter blir med stöd av upphovsrättslagen gällande på en gång.
Upphovsrätten gäller under upphovspersonens levnadstid och 70 år efter slutet av hans eller hennes dödsår. Skyddstiden för fotografier beror på fotografiet. Om fotografiet uppnår verksnivå, det vill säga är originellt och självständigt, gäller upphovsrätten under upphovspersonens livstid och 70 år efter hans eller hennes död. För andra fotografier är skyddstiden kortare Skyddstiden för så kallade vanliga fotografier är 50 år efter att bilden togs.
Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket. Upphovspersonen kan ensam bestämma över sitt verk. Upphovpersonen har rätt att förbjuda andra att använda verket. Ifall det är fråga om ett gemensamt verk skapat av flera personer krävs tillstånd av dem alla för att använda verket.
I praktiken innebär upphovsrätten ofta att upphovspersonen har rätt att dra ekonomisk nytta av verket. Upphovspersonen har också i regel rätt att bestämma hur och i vilka situationer andra får använda verket.
Kopiering av verk
Upphovspersonen har rätt att bestämma om exemplar ska framställas av verket, det vill säga om exempelvis boken eller kompositionen ska kopieras. Rätten att framställa exemplar omfattar alla tänkbara metoder och tekniker genom vilka verket kan kopieras. Såväl fotokopiering som skanning är kopiering, som upphovspersonen har rätt att bestämma om. Upphovspersonen har också rätt att besluta om andra typer av lagring av verket.
Vid sidan av direkt kopiering av verket har upphovspersonen också rätt att besluta om kopiering av verket i ändrad eller modifierad form. Upphovspersonen får exempelvis bestämma om färgerna i ett fotografi ska få ändras eller om en roman får översättas. Upphovspersonen har också rätt att bestämma om kopiering av delar av verket. Exempelvis krävs i regel upphovspersonens tillstånd för att kopiera en strof ur en sång.
Det finns även undantag från dessa regler, exempelvis regeln om privat bruk.
Att göra ett verk tillgängligt för allmänheten
Upphovspersonen bestämmer om verket ska göras tillgängligt för allmänheten. Upphovspersonen har också bestämmanderätt när det gäller att göra verket tillgängligt för allmänheten i förändrad form, som översättning eller bearbetning, i en annan text- eller konstgenre eller genom använda ett annat framställningssätt.
Att göra ett verk tillgängligt för allmänheten innebär att man med upphovspersonens samtycke ger allmänheten möjlighet att exempelvis läsa en bok, lyssna på en melodi eller se en film. Tillgängliggörande för allmänheten kan innebära förmedling till allmänheten, offentligt framförande, offentlig visning eller distribution av exemplar, exempelvis böcker eller videor, bland allmänheten genom försäljning, uthyrning eller annan typ av distribution exempelvis via ett datanätverk.
Tillgängliggörande av ett verk för allmänheten hör till upphovspersonens ensamrätt då det är fråga om offentlig verksamhet eller verksamhet riktad till allmänheten. I familjekretsen får man exempelvis fritt framföra och förevisa verk.
Upphovspersonens moraliska rättigheter
Till upphovspersonens moraliska rättigheter hör namngivningsrätten och respekträtten.
Namngivningsrätten gäller omnämnandet av upphovspersonens namn. Enligt god sed ska namnet anges vid framställning av verksexemplar eller när verket tillgängliggörs för allmänheten, till exempel genom att förevisa det offentligt. Detaljerade bestämmelser om hur och var namnet ska meddelas finns inte. Namnet ska anges i det sammanhang där det vid varje tillfälle är naturligt att meddela det.
Respekträtten innebär att verket inte får ändras på ett sätt som kränker upphovspersonens litterära eller konstnärliga värde eller originalitet. Verket får inte heller göras tillgängligt för allmänheten på ett sätt eller i ett sammanhang som är kränkande.
Enligt lagen har den som skapat ett skriftligt eller konstnärligt verk upphovsrätt till sitt verk.
Vilket litterärt eller konstnärligt verk som helst kan få upphovsrättsskydd om det är originellt och självständigt. Verkets användningsändamål eller konstnärliga nivå har ingen betydelse för skyddet. Med vilken teknik eller vilka material verket har skapats har inte heller någon betydelse. Upphovsrättsreglerna för bilder gäller exempelvis såväl bilder som tryckts i böcker som bilder som publicerats på internet.
Skyddade verk kan vara exempelvis böcker, tidningar, målningar, fotografier, filmer, kompositioner, sångtexter, pjäser, kartor eller datorprogram.
Upphovsrätten skyddar verkets utseende och uttryckssätt. Idéer, information, teorier eller principer som ingår i verk skyddas däremot inte. Man kan skapa flera olika verk med samma ämne, tema eller intrig, som alla individuellt får skydd. Man får även använda informationen i ett verk, förutsatt att man skriver om det med egna ord.
En upphovsperson har i regel ensamrätt att besluta hur hens verk används. När ett verk ges ut eller offentliggörs begränsas upphovspersonens ensamrätt. Med offentliggörande menas att ett verk lovligt har gjorts tillgängligt för allmänheten. Ett verk har getts ut när exemplar av det med upphovspersonens tillstånd har förts ut i handeln eller annars spridits ut i allmänheten.
I upphovsrättslagen stadgas om flera undantag från upphovspersonens ensamrätt. Dessa kallas begränsningar i upphovsrätten. Med stöd av begränsningarna kan verket användas utan upphovspersonens samtycke.
De vanligaste begränsningarna i upphovsrätten gäller kopiering för privat bruk samt citat.
Man bör notera att även när begränsningsbestämmelserna tillämpas ska upphovspersonens moraliska rättigheter respekteras, det vill säga att upphovspersonen och källan ska nämnas. Verket måste också vara lagligen tillgängligt för användaren.
Privat bruk
Man får framställa några exemplar av ett offentliggjort verk för privat bruk, dvs. för eget och för familjens bruk. Exemplaren som framställts för privat bruk får inte användas för andra ändamål, det är till exempel förbjudet att sälja dem. Det är dock inte tillåtet att kopiera datorprogram eller databaser i digitalt format ens för privat bruk.
Citering
Man får citera offentliggjorda verk i enlighet med god sed. Citatet måste ha en saklig anknytning till verket, där citatet används. Det kan exempelvis vara tillåtet att citera när man kritiserar ett verk.
Man får citera i den omfattning som motiveras av ändamålet. Lagen ställer dock inte upp specifika begränsningar för längden på ett citat. Syftet med ett citat är vanligen att åskådliggöra den fråga som behandlas, så citatet kan vara långt om det är nödvändigt för att åskådliggöra frågan. När man citerar ett verk ska man alltid komma ihåg att nämna verket som citeras.
En upphovsperson kan fritt överlåta sin upphovsrätt, till exempel till en annan person eller samfund. Upphovsrätten kan överlåtas mot en ersättning (exempelvis vid försäljning eller byte) eller utan ersättning (exempelvis vid donation). En upphovsperson kan överlåta sina rättigheter i sin helhet eller delvis.
Lagen ställer inga särskilda krav på formen av avtal om upphovsrätt.
Man kan avtala om upphovsrätten muntligt eller skriftligt. Till exempel kan en journalist överlåta publiceringsrätten av en artikel hen skrivit till en tidning.
Det lönar sig för bägge parter att avtalen görs upp skriftligen. Detta möjliggör att parterna förstår avtalets villkor på samma sätt och att det inte senare uppstår problem med bevisningen.
Det finns inga begränsningar för innehållet i avtal om upphovsrätten. I avtalen kan man fritt fastställa till exempel priset på verkets användningslicens. I licensaffärer för massanvändning, såsom de kopieringslicenser som beviljas av Kopiosto, baserar sig priset vanligen på en tariff.
Även om avtalsfrihet gäller i fråga om upphovsrättsavtal kan avtalen begränsas av bland annat konkurrensrätt eller allmänna avtalsrättsliga principer, som kan beröra exempelvis avtalens giltighet eller avtalsvillkorens skälighet.
En upphovsperson kan dock inte i sin helhet överlåta sina moraliska rättigheter. Upphovpersonen har rätt att nämnas vid namn i enlighet med god sed när verket används (namngivningsrätt). Upphovspersonens respekträtt kan inte heller överlåtas i sin helhet genom ett avtal.
Upphovsrättslagstiftningen är till sin natur internationell. Det finns ett stort antal internationella konventioner som utsträcker skyddet även till verk och objekt för närstående rättigheter från andra fördragsstater. Upphovsrätten regleras bland annat av Bernavtalet, Romavtalet, TRIPS-avtalet, WIPO:s upphovsrättsavtal samt WIPO:s avtal om framföranden och inspelningar.
Konventionernas viktigaste principer är:
• minimiskydd, enligt vilket fördragsstaterna i sina egna lagar måste införa åtminstone den miniminivå som bestäms i konventionen.
• nationellt bemötande, enligt vilket verk eller objekt för närrättighetsskydd från andra fördragsstater måste ges åtminstone samma rättigheter som verk av det egna landets medborgare.
Vår inhemska lagstiftning styrs också av EU:s upphovsrättsdirektiv, i vilka det lagliga skyddet i vissa delar är högre än den nivå som förutsätts i de internationella konventionerna.
I praktiken njuter nästan allt utländskt material upphovsrätt på samma nivå i Finland som det inhemska materialet.
Upphovspersonens ensamrätt innebär att användning av ett verk alltid kräver tillstånd, om det inte finns någon begränsningsbestämmelse i upphovsrättslagen som ger rätt att använda verket utan tillstånd. Att använda verk skyddade av upphovsrätten i strid mot lagen kränker upphovsrätten.
I fall av otillåten användning är användaren skyldig att betala upphovspersonen ett skäligt vederlag. Denna skyldighet är inte avhängig på huruvida användaren var medveten om att användningen var olovlig. Även en användare som handlat i god tro är skyldig att betala vederlaget ifall hen inte har haft det vederbörliga tillståndet för användningen. Vederlagets storlek är i allmänhet minst priset som användaren skulle ha betalat ifall hen skulle ha skaffat det nödvändiga användningstillståndet.
Utöver vederlaget är det möjligt att användaren döms till att betala upphovspersonen ett skadestånd för annan förlust, lidande eller olägenheter. Skadeståndets storlek bestäms skilt för varje fall.
Utöver vederlaget och skadeståndet kan en kränkning av upphovsrätten leda till straffrättsligt ansvar eller straff. Straffbarheten bedöms enligt brottets skadlighet i fråga om äventyrande av och skador på de skyddade rättigheterna.
Brott mot upphovsrätten kan bestraffas med böter. För upphovsrättsbrott som begåtts avsiktligt och i förtjänstsyfte kan man dömas till högst två års fängelse.
Olovlig användning av verk övervakas bland annat av Upphovsrättsliga informations- och övervakningscentralen (TTVK) och Kopiosto.