Regissör-manusförfattare Johanna Vuoksenmaa och producent Riina Hyytiä har arbetat tillsammans i redan tjugo års tid. Hemligheten bakom det långa samarbetet är samstämmiga arbetssätt och -mål. De förhåller sig människodrivet och glädjefyllt till arbetet.
”Vikten av att uppskatta människors varande, görande och begåvning är central för oss båda”, konstaterar Hyytiä.
”En annan hörnsten i vårt samarbete är en lika syn på hurdana verk vi strävar efter att skapa med tanke på etik och tongång. Vår vardera ”stora mission” är liknande. Vi vill hellre skapa sådant som folk, efter att ha sett dem, orkar bättre vakna upp till nästa dag.
Arbetsparet hämtar inspiration från parförhållanden
Johanna Vuoksenmaa och Riina Hyytiä studerade samtidigt på institutionen för filmkonst vid Konstindustriella högskolan. De lärde känna varandra närmare först när Hyytiä inför sin doktorsavhandling intervjuade Vuoksenmaa om skapande av barnfilm.
Det första gemensamma projektet genomfördes i början av 2000-talet, då Hyytiä, som arbetade på Filmiteollisuus, frågade om Vuoksenmaa skulle ha intresse av att regissera en serie sketcher. Resultatet av samarbetet blev två säsonger av Paristo, som handlade om parförhållanden. Temat har under årens lopp, ända till dags dato, återkommit i duons produktioner.
”Vi arbetar ännu med samma teman ur vilka vårt samarbete startade. Vi granskar parförhållanden och människorelationer genom sådana glasögon att någonting alltid är lite snett och saker och ting tas inte på alltför stort allvar”, berättar Hyytiä.
Från 2008 har Hyytiä och Vuoksenmaa arbetat tillsammans i det gemensamt grundade produktionsbolaget Dionysos Films. Listan över samarbeten är lång: filmerna Toinen jalka haudasta, 21 tapaa pilata avioliitto, Viikossa aikuiseksi och 70 on vain numero samt tv-serierna Mökki, Klikkaa mua och Ex-onnelliset.
Regissören får arbetsgruppen att berätta samma berättelse, producenten skapar förutsättningarna för verket att födas
Regissörens arbete uppfattas vanligen som ledning och rådgivning på inspelningsplatsen samt arbete utgående från någon slags vision. Sinnebilden saknar dock två lika viktiga skeden i arbetet: förplanering och efterarbetet, säger Vuoksenmaa.
”Innan inspelningen inleds är det regissörens uppgift att se till att produktionens samtliga arbetsgrupper berättar samma berättelse. Olika samtal förs med varje avdelning, såsom scenografin och kostymdesignen, om referenser och önskade helheter. Rollbesättningen är ett separat och centralt skede, i vilket man strävar efter att hitta rätt och sinsemellan förenliga skådespelare för varje roll”, berättar Vuoksenmaa om processen.
Inspelningen framskrider i enlighet med en noggrant planerade tidtabell, ett så kallat call sheet. Regissören ansvarar för smidigheten i hela den stora arbetsgruppens samarbete. En positiv atmosfär i hela gruppen är av yttersta vikt för Vuoksenmaa.
”Det är viktigt att hitta bränslet som startar alla motorer i just den här gruppen. När maskinens alla delar går i samma takt, blir det enklare att göra jobbet”, berättar hon.
Vuoksenmaa anser att kommunikation är nyckeln till ledning. Man måste identifiera precis rätt språk och sätt att prata med varje medlem i arbetsgruppen.
”Vanligen är det produktivt att leda med beröm, eftersom beröm leder till att folk även börjar berömma varandra och det blir till slut en vana”, konstaterar Vuoksenmaa.
Jag behöver känslan av att jag har något att tillföra till det här projektet. Det utgör kärnan i min roll som producent.
Riina Hyytiä, producent
Producentens arbete börjar långt innan inspelningen av filmen eller tv-serien inleds och fortsätter ibland till och med flera år efter att verket har publicerats. Hyytiä och Vuoksenmaa kan diskutera intressanta ämnen och teman i ett par år innan konceptet för hanteringen av dem materialiseras. För Hyytiä är idékläckningsskedet ofta det mest intressanta skedet i produktionen.
”Ofta glöms det bort att producentskapet börjar med en utveckling av idéer. Producenten måste fundera över vad hen förbinder sig till och vad hen vill använda de kommande fem åren till. Jag behöver känslan av att jag har något att ge det här projektet. Det utgör kärnan i min roll som producent”, beskriver Hyytiä.
Efter förbindelsen fortsätter producenten att utveckla idén tillsammans med regissören och börjar möjliggöra genomförandet av projektet. Arbetet kräver omfattande växelverkan och diskussioner med olika instanser om hur verket kunde förverkligas. I något skede är konceptet vid den punkten att det är dags att hitta finansiärer. Med tillräcklig finansiering möjliggörs deltagande i projektet för alla medlemmar i arbetsgruppen.
Producenten är även representant för tittaren. Hyytiä läser igenom manuskriptversionerna och kommenterar dem. Vuoksenmaa anmärker att det i det här skedet är guld värt att ha arbetspartner som känner varandra. Man vågar ge mer direkt feedback och mottagaren kan också ta emot den tillitsfullt.
Hyytiä strävar efter fortlöpande lärande, så att arbetet kan utföras med fröjd och glädje, tillsammans: ”Producenten leder arbetet, men produktionsteamet omfattar alla medlemmar i arbetsgruppen. I mitt eget arbete strävar jag efter att demontera konfrontationer och en känsla av hierarki.”
Den senaste filmen blev klar under undantagstillståndet
Vuoksenmaas och Hyytiäs senaste projekt, 70 on vain numero, har premiär under hösten 2021. I filmen spelar Hannele Lauri den folkkära artisten Seija, som är van vid att skydda sin integritet. Samtidigt har hon fjärmat sig från i stort sett alla människor, men tvingas granska sin ställning efter att ha bekantat sig med Lauri (Mikko Nousiainen) på ett låtskrivarläger.
”Jag älskar äldre människor”, berättar Vuoksenmaa om bakgrunden till verket. ”Jag har redan länge velat göra en film om dem.” Vuoksenmaa arbetade själv på ett äldrehem på 1980-talet och hon beskriver att filmens rötter springer ur iakttagelser som hon gjorde redan då.
Med anledning av corona måste filmen spelas in under undantagsförhållanden. Den första inspelningsetappen avslutades dagen före de första restriktionerna i mars 2020. Den andra etappen spelades in i maj–juni samma år med ansiktsskydd på och i enlighet med säkerhetsrekommendationerna.
”Vi lyckades dock ro projektet i hamn i stort sett helt i enlighet med det ursprungliga manuskriptet”, säger Vuoksenmaa.
Viktigare än framgång är att det är trevligt att arbeta under de faktiska arbetsdagarna.
Johanna Vuoksenmaa, regissör-manusförfattare
Pandemisituationen har förändrat arbetssätten inom filmbranschen, som redan sedan tidigare är känslig för osäkerheter. För producenten har situationen inneburit en ändring av perspektivet. Man har inte kunnat göra upp långsiktiga planer, då någon ur arbetsgruppen när som helst kan bli sjuk eller hamna två veckor i karantän.
”Ledningsarbetet har varit dagligt och det uppstår bränder att släcka mycket oftare. Man har varit tvungen att ge upp B-planer, eftersom slumpmässigheten är så stor, att det är enklare att följa den ursprungliga planen och reagera varje gång man står inför förändringar”, berättar Hyytiä.
Skaparglädje är viktigare än framgång
Vuoksenmaa, som har verkat inom många konstformer, såsom fotografering och textförfattning, beskriver sitt förhållande till upphovsrätten som tacksamt. För Hyytiä är förhållandet i första hand praktiskt. Om produktionsbolaget har tillräcklig upphovsrätt till verket som det har producerat, kan det säljas vidare, till exempel till en utländsk streamingtjänst.
Vid tidpunkten för intervjun har Hyytiä framför sig förhandlingarna gällande en ny version av Klikkaa mua för utlandet, 10 år efter den första produktionsperioden i Finland.
”Som producent vill man säkerställa att verket får ett värdigt och så långt liv som möjligt. När verken säljs till en större publik, innebär det å andra sidan mer inkomster till dem som innehar upphovsrätten.”
Vuoksenmaas och Hyytiäs projekt har verkligen nått ut till en bredare publik och verken har även dragit in utmärkelser. Ett viktigare mått på framgång anser Hyytiä dock det fortsatta samarbetet vara.
”Jag tänker att framgång är det att man efter det första samarbetet har haft ytterligare ett samarbete. Med tanke på arbetet är skaparglädje en oerhört viktig komponent”, konstaterar hon.
Vuoksenmaa känner likadant: ”Viktigare än framgång är att det är trevligt att arbeta under de faktiska arbetsdagarna. Givetvis har också vi meningsskiljaktigheter och ibland tampas vi med dem, men den grundläggande tonen i arbetet behöver vara sådan att man kan glädjas över den. Arbetsmotivationen springer ur enskilda arbetsdagar, inte de mer ovanliga festkvällarna.”
De positiva delarna med ett långt arbetspartnerskap är tydliga för dem båda.
”Bland annat blir lärandet mer produktivt. Vi kan tillsammans fundera på vad som har fungerat och stärka det i nästa projekt. Det blir även lättare att ta emot motgångar när man har den andra som stöd”, säger Hyytiä.
Text: Leo Taanila
Bilder: Riitta Supperi
