I början av juni kunde finländska filmvänner fira när nyheten gavs att Juho Kuosmanens Kupé nr 6 hade blivit vald till tävlingskategorin i Cannes filmfestival som anordnas i juli. Filmen som grundar sig på Rosa Liksoms Finlandia-prisbelönta roman med samma namn som utkom 2011, filmades i Nord Ryssland i början av 2020.
För Kari Kankaanpää, som var ansvarig för scenografin, var arbetet med filmen en minnesvärd upplevelse.
”Kupé nr 6 är ett väldigt fint projekt”, konstaterar han. Arbetet med Kuosmanen, filmfotografen J-P Passi och ljuddesigner Pietu Korhonen var redan bekant från Hymyilevä mies, som belönades med Cannes Un Certain Regard-kategorins huvudpris 2016.
För en stor del av arbetsgruppen, inklusive Kankaanpää, var det fråga om den första produktionen som filmats i Ryssland. Frågan som hade orsakat bekymmer i förväg, arbetet med lokalbefolkningen, gick slutligen smidigt.
”Den ryska arbetskulturen var främmande i förhand, men frågorna reddes ut väldigt snabbt och den lokala gruppen var mycket professionell. Språkbarriären undveks genom att det fanns någon i varje delområde av scenografisavdelningen som talade engelska.”
I Finland förväntas Kupé nr 6 komma till biograferna på hösten.
Okända ämnen skrämmer inte
Scenografen har en central roll i att skapa verkligheten i filmen eller tv-serien. Tiderna, platserna och ämnena för manuskripten kan variera mycket från en produktion till en annan.
”Omfattande allmän kunskap och intresse för ett stort antal fenomen krävs av scenografen. För varje projekt måste en egen förundersökning och arbete göras”, säger Kankaanpää.
Om ämnet är främmande krävs naturligtvis mer grundläggande arbete. Å andra sidan kan innehållet i ett manuskript ibland till och med verka alltför bekant.
”Alltför djupgående kunskaper om en era eller ett ämne kan också vara en last när man inte nödvändigtvis hittar nya infallsvinklar till bekanta saker. Om jag erbjuds en film om ett ämne som jag inte känner till alls, så orsakar det inte bekymmer.”
I början av varje projekt läser Kankaanpää manuskriptet och diskuterar med regissören, fotografen och kostymdesignern om filmens värld och vad man vill berätta och förmedla till tittaren.
”Det är viktigt för scenografen att låta sig påverkas av saker, i arbetet och i livet i allmänhet. När man läser manuskriptet återspeglas historien till sina egna upplevelser. Även om slutresultatet är en vision gjord tillsammans med regissören, är scenografens egna minnen och bilder starkt närvarande i den.”
Förutom grundläggande kunskaper och förberedelser har de faktiska landskapen på inspelningsplatserna också sin egen inverkan på det slutliga arbetet. Så var fallet till exempel med Kupé nr 6.
”Det visuella innehållet i filmen påverkades starkt av den ryska arkitekturens skick. Vi hade förväntat oss att hitta väl patinerade ytor och miljöer i Ryssland, men den lokala regeringen hade väsentligt renoverat offentliga platser de senaste åren.”
Scenografen leder en stor arbetsgrupp
Efter de inledande diskussionerna behöver filmscenografen inte bearbeta sina åsikter och visioner ensam. Samarbetet med produktionens andra medlemmar sker kontinuerligt genom de olika produktionsfaserna.
”Det är ett grupparbete att göra en film. Det kräver kunskap i att både delegera och förmedla egna tankar till andra och att ta emot andras idéer”, sammanfattar Kankaanpää.
”I förproduktionsfasen arbetar scenografen med regissören, filmfotografen, kostymdesignern, makeupartisten, arrangören, producenten och produktionschefen. I den här fasen skapas filmvärlden och den röda tråden. Om digitala rekvisita behövs i produktionen deltar också en CGI-chef.”
Efter planeringen delas gruppen upp och varje huvudansvarig har sin egen avdelning att leda. Strukturen för en omfattande scenografiavdelning beror på projektets karaktär, men kan till exempel innefatta en biträdande scenograf, upphandlande rekvisitör, inspelningsplatsens rekvisitör, grafisk scenograf, byggnadschef, ytbehandlare, assistenter och scenbyggare.
För min del vill jag påverka hur vi förhåller oss till varandra och vår miljö.
Scenografen ser till att gruppens samarbete fungerar ordentligt.
”I arbetsgruppen går scenografen genom världen och innehållet som man kommit överens om med alla medlemmar fram till dess, som varje medlem sedan preciserar tillsammans med scenografen. De överenskomna faktorerna kan ändras upp till de sista metrarna innan den egentliga filmningen. Det viktigaste är att scenografen kan dela sin egen vision med arbetsgruppen, så att alla medlemmar kan förverkliga sin egen del i filmens produktion så snart som möjligt”, förklarar Kankaanpää.
Sedan 2013 har Kankaanpää varit medlem i kollektivet Sankariliiga, där flera film-, tv- och scenografer för scenproduktion och kostymdesigners är medlemmar. Centralt i gemenskapens arbetsmodell är en tydlig hierarki och god kommunikation mellan medlemmarna.
Filmskapare har ett stort ansvar
Under de senaste åren har Kankaanpää gjort flera framgångsrika inhemska filmer. Som ett erkännande för sitt arbete har han tilldelats Jussi-priset för bästa scenografin för filmen Hella W (2012). Han har dessutom nominerats två gånger för filmerna Lauri Mäntyvaaras tjocka fransar (2018) och Aurora (2020).
Kankaanpää anser också att kompensationen för upphovsrätt är ett viktigt erkännande av sin expertis. ”Förutom de praktiska ekonomiska fördelarna, förmedlar ersättningarna för upphovsrätten uppskattningen av mitt arbete för mig”, säger han.
Under coronatiden har filmbranschen också tvingats anpassa sig på ett nytt sätt till distansarbete och videokonferenser. Kankaanpää har dock haft tillräckligt med arbete. I våras filmades den kommande filmen Kikka! regisserad av Anna Paavilainen med premiär i början av 2022, och som bäst arbetar vi på Juho Kuosmanens kortfilm Kaukainen planeetta.
När det gäller framtiden säger Kankaanpää att han drömmer om att få fortsätta göra filmer, där berättelsen är bra och som han förnöjt kan titta på tillsammans med sin dotter i framtiden. Dessutom är målet att delta i att utveckla strukturerna och arbetsmetoderna för att göra film, varav många Kankaanpää beskriver som att utlevt sin tid.
”För min del vill jag påverka hur vi förhåller oss till varandra och vår miljö. Film och tv är stora påverkare i vår kultur. Vi som skapare har ett stort ansvar över vilken typ av historier vi berättar.”
Text: Leo Taanila
Bild: Riitta Supperi
