”När det finns någon värld som börjar intressera mig och som jag skulle vilja behandla med hjälp av konsten, finns det möjligheter att söka rätt form för den. Skulle den kunna bli en roman, en dokumentär eller en tv-serie? Det är verkligen fint”, säger Elina Hirvonen om att arbeta inom många konstområden.
Hirvonen (f. 1975) har arbetat med såväl böcker som filmer. Hennes debutroman Vill inte minnas kan inte glömma (Että hän muistaisi saman, Avain, 2015) nominerades till Finlandiapriset, och hennes verk har översatts till över tio språk. Hirvonen har skrivit totalt fyra romaner, varav den senaste, Punainen myrsky (WSOY), handlar om att vara flykting. Den kom ut i början av hösten 2019.
Förutom böcker har Hirvonen även gjort dokumentärfilmer. Kokpunkten (2017) behandlar polariseringen och främlingsfientligheten i Finland. Samtidigt söker den en gemensam grund för människogrupper som har fjärmat sig från varandra. Filmen fick produktionsstöd för dokumentär- och kortfilmer av AVEK, som är en del av Kopiosto.
Hirvonen berömmer AVEK:s goda reaktionsförmåga när det gäller dokumentärfilmen Kokpunkten. ”AVEK:s dåvarande produktionsrådgivare Outi Rousu förstod genast varför det var viktigt att göra filmen snabbt. Filmen utgör en tidsbild av en viss tid.”
Hirvonen ser det som en resurs att arbeta inom många konstområden mitt i osäkerheten inom branschen. ”Många projekt förverkligas inte, utan stannar i utvecklingsstadiet. Men om en dörr stängs, öppnar sig alltid någon annan”, funderar Hirvonen. ”Mycket sällan vet jag vad min inkomst kommer att vara för mer än ett par månader framåt. Jag har ändå stor tillit till att saker och ting faller på plats på något sätt. Det är naturligt för mig att jobba som frilansare.”
Den här hösten har Hirvonen många projekt på gång. Förutom hennes nyaste roman, publicerades även antologin Minä jaksan tämän päivän (WSOY) i oktober. Hirvonen har jobbat med antologin i samarbete med Mannerheims barnskyddsförbund och redigerat den tillsammans med Juuli Hurskainen. I boken ingår texter av unga klienter inom barnskyddet eller barnskyddets eftervård. De har skrivits under de skrivarverkstäder som Hirvonen har hållit för ungdomarna.
Kopiostos ersättningar har enligt Hirvonen stor betydelse för hennes skapande arbete. ”Inom exempelvis dokumentärfilm motsvarar lönen inte alls den verkliga mängden arbete. Inom sådant arbete är Kopiostos ersättning en konkret del av lönen.”
Hirvonen ser upphovsrätten som ett viktigt skydd av friheten inom konsten, eftersom de politiska styrkeförhållandena i samhället då inte direkt inverkar på finansieringen av konsten. ”Det diskuteras ofta och finns många olika synpunkter på vad konstens och utkomstens ställning är. Av de finansieringsmodeller som hittills har presenterats anser jag att upphovsrättssystemet i kombination med ett väl fungerande understödssystem definitivt är en modell som skyddar friheten inom konsten”, förklarar hon.
Upphovsrättsorganisationerna innebär kollektiv förhandlingskraft för Hirvonen. Samtidigt sprider de mycket viktig information och erfarenheter från aktörerna inom branschen. På detta sätt får de som ägnar sig åt skapande arbete koncentrera sig på sitt egentliga arbete, att skapa konst.
Text: Iina Saarinen
Bild: Riitta Supperi