Vem är ni? Vilken koppling har ni till den kreativa branschen?
Jag är vetenskaps- och kulturminister, 35 år gammal, riksdagsledamot för andra gången från Kauhava, i Vasa valkrets. Som vetenskaps- och kulturminister har jag fungerat sedan slutet av maj.
Mina rötter är i Södra Österbottens slätter, i Ylihärmä och Kauhava. I studiers och arbetets tecken har jag tagit mig till både Rovaniemi och Helsingfors. Jag tog min juris magisterexamen vid Lapplands universitet, varefter jag arbetade som jurist vid en advokatbyrå.
Kultur och de kreativa branscherna har varit en del av mitt liv sedan barndomen, då jag bland annat hållit på med teater. En del av mina vänner tjänar sitt levebröd inom de kreativa branscherna, bland annat inom evenemangsproduktion.
Vilken form av kultur ligger er närmast om hjärtat?
Teaterbranschen ligger alltid särskilt nära hjärtat, tack vare amatörteatern, men jag är en allätare vad beträffar kultur. Jag gillar att gå på konsert, konstutställningar och museer, och att läsa böcker.
Ni är den tredje kulturministern under den här regeringsperioden. Hur känns det att gå i era föregångares fotspår? Vad tänker ni göra annorlunda?
Jag följer mina föregångare med ödmjukhet. Kulturministern får vanligtvis alltid arbeta med enkom trevliga saker, men jag har själv börjat arbetet i en slags krisstämning. I och med den långvarig coronakrisen har många aktörer i branschen funnit sig i trångmål, samtidigt som jag måste fundera på hur jag ska ordna besparingarna inom kulturområdet till följd av minskningar i avkastningen från penningspel. I mitten av alla svårigheter försöker jag ändå vara så lättillgänglig som möjligt, att lyssna och vara en partner för aktörer i branschen, för att se till att vi klarar av även det här, och för att se till att finsk kultur och de kreativa branscherna blomstrar igen.
Hur kan inskrivningarna i regeringsprogrammet som gäller kulturen och upphovsrätten genomföras i dagsläget? Vad prioriterar ni?
Det är klart att situationen delvis har förändrats väldigt mycket mellan den tidpunkt då regeringsprogrammet gjordes upp och regeringen började sitt arbete. Kulturbranschen har lidit mycket av coronapandemin, och därför kan inte målen som har att göra med finansieringen av branschen och ökandet av den ekonomiska betydelsen av kultur och de kreativa branscherna genomföras i den utsträckning eller inom den tidtabell som man föreställde sig när regeringsprogrammet gjordes upp.
Vi försöker dock så väl vi kan fullfölja löftena i regeringsprogrammet, och många viktiga projekt har redan rotts i hamn, bland annat en förnyelse av statsandelar för utövande konstnärer. Också modellen för utställningsarvoden har förberetts och finansieringen och storleken på ersättningar i budgeten har ökats.
Färdplanen för kreativ ekonomi har gjorts upp i samarbete med arbets- och näringsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet. Genomförandet av den får hjälpfinansiering från EU:s återhämtningsinstrument. Från denna helhet kommer 40 miljoner euro till kulturen och de kreativa branscherna, som kommer att användas för att förnya dessa branscher. Stödet kommer att kunna utnyttjas av många olika gemenskaper, företag och andra aktörer i branschen. Dessutom håller regeringen på att genomföra en av inskrivningarna i regeringsprogrammet, en fond som kombinerar privat och offentlig finansiering för att finansiera kultur.
Möjligheten för barn och unga att hålla på med konst- och kulturhobbyer förbättras enligt den nyligen färdigställda s.k. Finlandsmodellen. För mig är det här viktigt inte bara med tanke på de direkta effekterna utan också på lång sikt. Av infrastrukturprojekten framskrider bland annat projektet att renovera och förbättra Nationalteatern, samt förberedelser för det nya Arkitektur- och designmuseet.
Det finns två inskrivningar i regeringsprogrammet som gäller upphovsrätten: utarbetande av en strategi för immateriella rättigheter och utveckling av ett system för kompensation för privat kopiering. Arbetet med att utarbeta en strategi för immateriella rättigheter, vilket genomförs i nära samarbete med arbets- och näringsministeriet, inleddes ifjol. Ett utkast till strategin färdigställdes på våren, och har varit på remiss under sommaren. Förslaget till strategi innehåller också åtgärder som förbättrar upphovsrättssystemets funktionalitet. Statsrådet gör upp ett principbeslut utgående från utlåtandena om vilka åtgärder som ska genomföras.
Kultursektorn är mångsidig, och därför krävs det många olika slags åtgärder för att främja den. Just nu prioriteras alla sådana åtgärder som skapar förutsättningar för återhämtning från coronan, skapar ny tillväxt och nya arbetsplatser för de kreativa branscherna, samt stärker möjligheten för kulturbranschens yrkesmänniskor att tjäna sitt uppehälle med sitt arbete.
Hur ser kulturbranschens nuvarande läge och framtid ut? Hur tror ni att kulturbranschens yrkesmänniskor i framtiden tjänar sitt levebröd och utövar sitt yrke?
Det här är en ytterst viktig fråga. Det finns många problem i branschen just nu, och många proffs i branschen har fått uppleva att deras inkomster försvagats eller äventyrats. När vi återhämtar oss – och det gör vi utan tvekan – tror jag att möjligheterna för aktörer i kulturbranschen att tjäna sitt levebröd kommer att vara likadana som de varit tidigare. Mitt eget mål är dock att vi också hittar nya möjligheter. Det krävs både åtgärder från staten och att branschen själv utvecklar sig – och i bästa fall ett samspel mellan dem. En del nya möjligheter kan till exempel uppkomma genom nya verksamhets- och tjänsteformer och som resultat av utvecklingen av företagsverksamheten. Finansieringen från EU:s återhämtningsinstrument för de kreativa branscherna som jag nämnde tidigare kan också spela en viktig roll här.
I juni inledde ni återuppbyggandet av kulturen (meddelande 11.6.2021), och för att stöda förberedandet tillsatte ni en arbetsgrupp. Med stöd av ministeriet inleddes också två projekt genom vilka man kartlägger kultursektorns framtidsutsikter och skapar förslag till lösningar för utmaningar i branschen. Hur har arbetet med dessa påbörjats? När kan man se resultaten inom de kreativa branscherna?
Arbetsgruppen för återuppbyggandet av kulturen har haft sina första möten i augusti och september. Även projekten som nämndes har inlett sitt arbete: man har bl.a. ordnat möten för hörande och diskussion runtom landet. Projekt som ministeriet finansierar är oftast kortvariga och används för utredning och kartläggning. En översikt av resultaten från deras arbete torde komma i början av nästa år, som därefter kan utnyttjas av arbetsgruppen för återuppbyggandet för att bearbeta sina egna förslag fram till slutet av maj. Jag har förstått att åtminstone Konstuniversitetet avser fortsätta projektet i en längre tid som en del av sin egen verksamhet och som utvecklingsarbetet för utbildningen inom konstbranschen.
Frågan om när praktiska resultat från dessa projekt eller andra åtgärder kan synas bland de kreativa branscherna beror också på förslagens omfattning. Jag hoppas att jag redan under min egen ministerperiod hinner tillämpa en del av förslagen, men är också medveten att vi redan nått över hälften av vår valperiod, så ändringar som kräver omfattande förberedelser hinner vi inte längre genomföra. De övriga förslagen hoppas jag letar sig in i valprogrammet för olika partier och in i det nästa regeringsprogrammet.
Vilka andra åtgärder har ni vidtagit för att stöda de kreativa branscherna, som blivit hårt ansatta av coronan?
Det viktigaste vore att vi tar oss förbi krisen. Jag försöker på alla sätt jag kan påverka från inuti regeringen att begränsningarna för evenemangsbranschen inte är i kraft längre än vad som är absolut nödvändigt. Eftersom allting beror på ökningen av vaccinationstäckningen, har jag också själv gjort starka uttalanden för vaccination.
Tyvärr påverkar förutom coronan också minskningen av finansiering från Veikkaus kulturbranschen negativt. Jag har försökt köra igenom en mer långsiktig lösning med hast, och föreslagit att helheten övergår till statsbudgeten. Förmånstagarna måste få veta så snart som möjligt vilken nivå finansieringen är på år 2024 och efteråt. Eftersom det framförallt handlar om beslut som kommer att fattas under den kommande regeringen krävs det en parlamentarisk lösning över regerings-oppositionsgränserna.
Hur ser ni på upphovsrättigheternas betydelse?
Upphovsrättigheterna handlar i mina ögon om skydd av egendom och näringsfrihet. En konstnär har rätt att få ersättning för det konstverk hen skapat genom sitt kreativa arbete. Utan att rättvist upphovsrättssystem kan vi inte ha en professionell kulturbransch och de fina upplevelser som konst och kultur möjliggör för människor. Ett tydligt och rättvist upphovsrättssystem är en fördel både för upphovsmännen inom den kreativa branschen och för dem som använder innehållet.
Direktivet om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden (DSM) ska införas i Finlands lagstiftning år 2021. Hur framskrider saken?
Regeringens proposition om att ändra upphovsrättslagen, som verkställer DSM-direktivet och direktivet om webbsändningar, fås ut till remissförfarande på hösten. Propositionen finslipas och skickas till riksdagen omedelbart efter remissförfarandet, troligen mot slutet av året.
På vilket sätt skulle det utvidgade systemet för kollektiva avtal (det s.k. avtalslicenssystemet) som används i Finland kunna förbättras ytterligare i samband med förnyandet av upphovsrättslagen?
DSM-direktivet innehållet två relevanta aspekter vad beträffar avtalslicenssystemet. För det första har direktivet noggranna förutsättningar för användning av ett avtalslicenssystem på ett nationellt plan, som också kommer att förutsätta ändringar i upphovsrättslagens bestämmelser om avtalslicenser. För det andra innehåller direktivet även en möjlighet att använda avtalslicenssystem för att tillgängliggöra material som finns på kulturarvsinstitutioner över de geografiska gränserna.
Ett mål som nämns i regeringsprogrammet är att utveckla ett fungerande system för kompensation för privat kopiering. Vilka är enligt er de viktigaste elementen i ett fungerande system? Kunde det nya systemet till exempel uppmärksamma den skada som kopiering orsakar rättsinnehavaren, inte bara mängden kopior? Hur ser tidsplanen för utvecklingen ut?
Enligt upphovsrättslagen får enstaka exemplar framställas för privat bruk. För de olägenheter som kopieringen orsakar upphovsmännen bör de dock få en skälig ersättning. Denna ersättning har från och med 2015 betalats till upphovsmännen ur statsbudgeten.
Systemet med avgifter för anordningar som var i kraft före det började vara för komplicerat som uppbördssystem och för tungt och dyrt ur administrativ synvinkel. Det går knappast att återgå till ett system med avgifter för anordningar, men målet måste vara att hålla en skälig nivå på anslagen i statsbudgeten, vilket riksdagen även har krävt.
I dag används verk allt mer i digitala miljöer. Hur anser ni att respekten för upphovsrättigheterna borde främjas i webbmiljöer?
För det första tycker jag det är fint att man har lyckats minska piratkopieringen ganska mycket under de senaste åren.
Det är sant att det skapas och även används mycket mer verk än tidigare. I en undersökning av Sällskapet för kulturpolitisk forskning, Cupore, som publicerades ifjol och undersöker allmänhetens syn på upphovsrättssystemet, konstateras bland annat att omkring tio procent av finländarna har använt innehåll som skapats tidigare som en del av egna innehåll och dessutom delat dessa innehåll på nätet.
I webbmiljöer måste man fästa uppmärksamhet vid båda upphovsmannens moraliska och ekonomiska rättigheter. Korrekta och omfattande uppgifter om verket och upphovsmannen främjar upphovsmannens rätt att bli identifierad och hens möjlighet att få ekonomisk nytta när verket används. Uppgifterna borde även sparas under verkets hela livscykel och vara möjliga att uppdatera. Finland strävar efter att främja detta på både det nationella och EU-planet.
Jag tror att en digitalisering av upphovsrättssystemet kommer att ge tydlighet och enkelhet, vilket främjar respekten för upphovsrättigheterna i webbmiljöer. Att harmonisera praxis och standarder kräver såväl finansiella som teknologiska investeringar. På lång sikt kommer det garanterat att ge mervärde för såväl upphovsmännen, företagen som samhället.
Centralen för audiovisuell kultur AVEK, som verkar som en del av Kopiosto, stöder en mångsidig inhemsk audiovisuell kultur med upphovsrättsmedel. AVEK:s stödmedel härstammar huvudsakligen från den kompensationsavgift som fås ur statsbudgeten. Vad anser du om AVEKs betydelse och framtid?
AVEK:s stödverksamhet, som sker genom indirekta stödmedel, är en betydande del av stödet för audiovisuell kultur. Resultaten från flera decennier av stödverksamhet är uppenbara. Det finns definitivt rum för verksamheten även i framtiden.
Intervju: Maria Bregenhøj
Foto: Katarina Koch, Statsrådets kansli