Vem är ni? Vilken koppling har ni till den kreativa branschen?
Jag heter Annika Saarikko och är vetenskaps- och kulturminister samt riksdagsledamot från Egentliga Finland. En av mina viktigaste uppgifter är att främja verksamhetsförutsättningarna för den finländska kulturen och den kreativa branschen. Jag konsumerar själv och tillsammans med mina barn kultur och finländsk vardagsdesign.
Vilket kulturområde ligger er närmast om hjärtat?
Jag är en aktiv kulturutövare. Under de senaste åren har barnkultur haft en viktig roll i vår familj. I övrigt njuter jag särskilt av poesi och verk av finländska kvinnliga författare.
Hur ser ni på upphovsrättigheternas betydelse?
Ett tydligt och rättvist upphovsrättssystem är en fördel både för upphovsmännen inom den kreativa branschen och för dem som använder innehållet.
Hur kan inskrivningarna i regeringsprogrammet som gäller kulturen och upphovsrätten genomföras i dagsläget? Vad prioriterar ni?
Det finns två inskrivningar i regeringsprogrammet som gäller upphovsrätten: utarbetande av en strategi för immateriella rättigheter och utveckling av ett system för kompensation för privat kopiering. Arbetet med att utarbeta en strategi för immateriella rättigheter, vilket genomförs i nära samarbete med arbets- och näringsministeriet, inleddes den här sommaren. Jag anser att det är viktigt att man i strategin även strävar efter åtgärder som främjar upphovsrättssystemets funktion.
Det ingår ganska många frågor i anknytning till kulturpolitik i ett vidare begrepp i regeringsprogrammet. Med tanke på finansieringen är frågan om Veikkaus avkastning central, eftersom den berör samtliga konst- och kulturbranscher.
Upphovsrättsdirektivet (DSM-direktivet) bör implementeras i Finlands lagstiftning under 2021. Hur ska den här tidsplanen hålla?
Målet är att lämna över regeringens proposition om att ändra upphovsrättslagen, som verkställer DSM-direktivet och direktivet om webbsändningar, till riksdagen så fort som möjligt under vårsessionen. Man ämnar höra intressentgrupper ännu under hösten.
På vilket sätt skulle det utvidgade systemet för kollektiva avtal (det s.k. avtalslicenssystemet) som används i Finland kunna förbättras ytterligare i samband med verkställandet av DSM-direktivet?
DSM-direktivet erkänner nu för första gången betydelsen av ett avtalslicenssystem på EU-nivå. Utöver att man i direktivet fastställer noggranna villkor för användningen av avtalslicenssystem på nationell nivå, innehåller direktivet även en möjlighet att använda avtalslicenssystem för att tillgängliggöra material som finns på kulturarvsinstitutioner över de geografiska gränserna.
Ur Finlands synvinkel är det viktigt att visa att vi får avtalslicenssystemet att fungera även på EU-nivå, eftersom Finland en gång i tiden var kritiskt till direktivet om användning av anonyma verk och då talade för att tillgången till kulturarvet borde främjas utifrån ett system med avtalslicenser. För Finlands del är det nu upp till bevis. Dessutom förutsätter de allmänna villkoren i direktivet visserligen en del mindre allmänna preciseringar i avtalslicenssystemet.
Ett mål som nämns i regeringsprogrammet är att utveckla ett fungerande system för kompensation för privat kopiering. Vilka är enligt er de viktigaste elementen i ett fungerande system? Hur ser tidsplanen för utvecklingen ut?
Enligt upphovsrättslagen får enstaka exemplar framställas för privat bruk. För de olägenheter som kopieringen orsakar upphovsmännen bör de dock få en skälig ersättning. Denna ersättning har från och med 2015 betalats till upphovsmännen ur statsbudgeten.
Systemet med avgifter för anordningar som var i kraft före det började vara för komplicerat som uppbördssystem och för tungt och dyrt ur administrativ synvinkel. Det går knappast att återgå till ett system med avgifter för anordningar, men målet måste vara att hålla en skälig nivå på anslagen i statsbudgeten, vilket riksdagen även har krävt.
I dag används verk allt mer i digitala miljöer. Hur anser ni att respekten för upphovsrättigheterna borde främjas i webbmiljöer?
För det första tycker jag det är fint att man har lyckats minska piratkopieringen ganska mycket under de senaste åren.
Det är sant att det skapas och även används mycket mer verk än tidigare. I en undersökning av Sällskapet för kulturpolitisk forskning, Cupore, som publicerades i somras och undersöker allmänhetens syn på upphovsrättssystemet, konstateras bland annat att omkring tio procent av finländarna har använt innehåll som skapats tidigare som en del av egna innehåll och dessutom delat dessa innehåll på nätet. Det här är 2020-talets viktigaste utmaning med tanke på upphovsrätten.
Som min föregångare Hanna Kosonen redan tidigare har konstaterat, borde man fästa uppmärksamhet vid upphovsmannens såväl moraliska som ekonomiska rättigheter i webbmiljöer. Korrekta och omfattande uppgifter om verket och upphovsmannen främjar upphovsmannens rätt att bli identifierad och hens möjlighet att få ekonomisk nytta när verket används. Uppgifterna borde även sparas under verkets hela livscykel och vara möjliga att uppdatera. Finland var aktivt i den här utvecklingen av en infrastruktur för upphovsrätten under vårt EU-ordförandeskap i fjol. Nu i augusti har vi även på nationell nivå inlett diskussioner med branscherna och intressenterna för att skapa gemensam praxis för hur man anger uppgifter om verk och upphovsmän.
I ett allt mer digitalt samhälle är det viktigt att även upphovsrättsliga data är korrekta och tillförlitliga ända från början. När blockkedjeteknik blir möjlig även inom de kreativa branscherna kommer det att vara möjligt att få ersättning för användning av mycket olika slags verk, stora som små, eller delar av dem – till och med i realtid.
Jag tror att en digitalisering av upphovsrättssystemet kommer att skapa tydlighet och enkelhet, vilket främjar respekten för upphovsrättigheterna i webbmiljöer. Att harmonisera praxis och standarder kräver såväl finansiella som teknologiska investeringar. På lång sikt kommer det garanterat att ge mervärde för såväl upphovsmännen, företagen som samhället.
Hur ser kulturbranschens nuvarande läge och framtid ut? Vad kommer upphovsmännen inom de kreativa branscherna att livnära sig på i framtiden?
Coronaepidemin har påverkat även kulturbranschen på ett påtagligt sätt. Framtiden inom kulturbranschen ser osäker ut ur upphovsmännens och övriga aktörers synvinkel. Det är emellertid fint att man i tilläggsbudgeten för i år har lyckats rikta totalt omkring 80 miljoner euro till kulturen och konsten.
Det var mest brådskande att stödja de konstnärer, vars inkomster uteblev med en gång på grund av restriktionerna. Den största delen av pengarna har också redan delats ut. Nu senast färdigställs beslut om bidrag på 9,6 miljoner euro för kulturevenemang som annullerades under sommaren. Därtill har en del av stöden från Business Finland, NTM-centralerna, kommunerna och Statskontoret riktats till aktörer inom konst- och kulturbranschen.
Vi behövde kultur under våren, när vi isolerade oss i våra hem, och vi kommer att behöva det även under hösten om det återigen blir aktuellt med restriktioner. Jag är glad över att undantagstillståndet gav upphov till nya viktiga lösningar för att ersätta festivalerna och kulturevenemangen som inte kunde genomföras. Man övergick till att ordna konserter och uppträdanden på distans. Det var även roligt att man lokalt lyckades organisera liveuppträdanden till exempel på gårdar och balkonger. Enligt mig visar den här uppfinningsrikedomen att kreativa människor hittar olika sätt att klara sig i svåra situationer, även om de inte alltid får pengar för dem. Nya affärsverksamhetsmodeller borde nu vidareutvecklas, så att även dessa virtuella liveuppträdanden ger upphovsmännen skäliga ersättningar. Olika evenemang skulle kunna få en mycket större åhörarskara om det var möjligt följa dem från olika håll i Finland eller till och med från utlandet.
Den välbekanta osäkerheten när det gäller konstnärernas inkomstbildning fortsätter och kan bli ännu vanligare. Det höjer kraven på kunnande till en helt ny nivå. Alla som siktar in sig på de kreativa branscherna borde ha tillräcklig kunskap om lagstiftningen som skyddar kreativiteten och det immateriella kapitalet samt om affärslogiken inom de kreativa branscherna. Även den sociala tryggheten bör förbättras.
Därtill är även olika former av offentliga stöd viktiga. Kampen om tillräckliga resurser kommer att vara en viktig del av kulturproffsens vardag och säkert även av deras framtid, eftersom en stor del av dem är självständiga yrkesutövare. Även hotet om att förlora tipsvinstmedel inverkar direkt på kultur- och konstverksamheten. I höstens budgetmangling måste man försöka trygga verksamhetsförutsättningarna inom kulturbranscherna på ett så bra sätt som möjligt.
Intervju: Ria Korkiakangas
Bild: Lauri Heikkinen, stadsrådets kansli