För närvarande pågår en delreform av den kreativa branschens viktigaste lagstiftning. Bakgrunden till reformen är EU-direktiv som medför ändringar som moderniserar vår lagstiftning och anpassar den till den digitala tiden. Uppdateringen av lagen är mycket viktig med tanke på rättsinnehavarna, användarna av verk och hela samhället.
En av de viktigaste frågorna i reformen av lagen är säkerställandet av kontinuiteten och funktionen i fråga om det utvidgade kollektiva tillståndet, dvs. avtalslicenssystemet. Avtalslicensen är ett system som bygger på lagen där rättsinnehavarna – alltså upphovsmän och förläggare inom den kreativa branschen – ger en upphovsrättsorganisation en skriftlig fullmakt att förvalta deras rättigheter. Systemet fungerar så att upphovsrättsorganisationen av det ansvariga ministeriet söker beslut om godkännande som en kollektiv förvaltningsorganisation som företräder yrkespersoner inom den kreativa branschen.
Därefter kan organisationen bevilja tillstånd för användningen av verk till användare av materialet och fördela de upphovsrättsersättningar den insamlat till den kreativa branschen. På basis av avtalslicensbestämmelsen i lagen kan organisationen företräda även sådana rättsinnehavare som inte har gett organisationen en skriftlig fullmakt. Detta innebär att ett upphovsrättstillstånd som bygger på avtalslicens är speciellt rättssäkert med tanke på användaren. Med tanke på upphovsmännen garanterar systemet att avtal om användningen av material ingås i situationer där det inte är möjligt att ingå enskilda avtal.
Det nordiska systemet har ännu outnyttjade möjligheter
I Finland har avtalslicenssystemet använts redan i tiotals år. Systemet har visat sin funktion i många olika, även föränderliga situationer där verk används, exempelvis i undervisning, webblagringstjänster och inrättandet av tidningsarkiv. Genom avtalslicenser kan användare av verk erbjudas enkla och rättssäkra tillstånd för användning av upphovsrättsligt skyddade verk. Därtill blir verken tillgängligare, vilket alla konsumenter av kultur, vetenskap och underhållning kan glädja sig åt.
I och med den tekniska utvecklingen uppstår det ständigt nya sätt och situationer där verk används och för dessa kunde man erbjuda en upphovsrättslig lösning, om bara lagstiftningen gav möjlighet till det.
Artikeln om avtalslicens i upphovsrättsdirektivet som reglerar den digitala inre marknaden (DSM) konstaterar att systemet är ett tillåtet sätt att förvalta rättigheter som stöder det skyddade materialets tillgänglighet och lagenliga användning för olika behov i samhället. I många europeiska stater håller man faktiskt nu på att införa systemet som redan har etablerats i de nordiska länderna.
Utkastet till ny upphovsrättslag som beretts av undervisnings- och kulturministeriet utnyttjar dessvärre inte avtalslicensens möjligheter till fullo.
Visserligen stärks avtalslicensens principer med preciseringar av den nuvarande lagen, men reformerna av avtalslicensbestämmelserna som stöder beviljandet av tillstånd som vi redan länge har föreslagit har inte ännu heller genomförts. Utnyttjandet av avtalslicensen har inte heller beaktats på de nya användningsområden för skyddat material där det skulle vara möjligt. Ett exempel på detta är de nya närstående rättigheterna för tidningsutgivare, som är en av reformerna som görs i lagen till följd av direktivet.
Flexibilitet i användningen av verk genom allmän avtalslicens
I Norge, Sverige och Danmark har man löst användningen av det utvidgade kollektiva tillståndet genom ett så kallat allmänt avtalslicenssystem som ingår i de lokala upphovsrättslagarna. Systemet utvidgar avtalslicensprincipens användningsmöjligheter från vissa noggrant avgränsade objekt till alla områden. I motiveringstexten till det finska lagförslaget nämns ett eventuellt införande av en allmän avtalslicensbestämmelse i den finska upphovsrättslagen i ett senare skede.
Jag anser att det hade varit skäl att föreslå denna möjlighet redan i det pågående reformprojektet i syfte att säkerställa lagstiftningens flexibilitet. I och med den tekniska utvecklingen uppstår det ständigt nya sätt och situationer där verk används och för dessa kunde man erbjuda en upphovsrättslig lösning, om bara lagstiftningen gav möjlighet till det. Det jag bekymrar mig för är att det inte kommer att göras några ändringar alls i upphovsrättslagen under de kommande åren och att beslut om ett eventuellt allmänt avtalslicenssystem helt uteblir.
Det utvidgade tillståndet måste ändå användas som stöd för avtal och beviljandet av tillstånd när det handlar om efteranvändning av material som utnyttjas i undervisning. På detta område har man redan i decennier haft ett fungerande arrangemang och det finns ingen rationell orsak att ändra det till tvångstagning av material, dvs. en total begränsning av upphovsrätten. Kopiostos licensieringschef Kirsi Salmela tog faktiskt upp detta tema i sin blogg och bedömde att den planerade ändringen leder till kaos.
Nu när reformen av upphovsrättslagen finslipas och även lagens innehåll, enligt min uppfattning, granskas på nytt så bör lagstiftarna beakta avtalslicenssystemet som har ett brett godkännande. Det skulle gynna förutom användare av verk och yrkespersoner inom den kreativa branschen även samhället i vidare bemärkelse.
– Valtteri Niiranen, Kopiostos vd
Foto: Suvi-Tuuli Kankaanpää
